Fjällvandring i Kebnekaisefjällen
Det blev en fjällvandring med ganska mycket mygg, regn och kyla. Vi hade lite otur med väder och vind! Som tur var tittade solen fram ibland och då glömde man genast de tråkiga vädret. Vyerna i fjällen är fantastiska och att se molnen passera i höjd med en själv känns lite speciellt. De blev några mil till fots med och utan packning och vi tog oss upp på Sveriges högsta berg, Kebnekaise, och sydtoppen som är 2111 meter hög! Det blev en kämpig 10 timmars tur upp och ner, knäna och kroppen värkte, men med lite vilja och motivation klarar man det mesta. När vi äntligen stod på Sveriges högsta punkt, hade vi dessvärre ingen utsikt, dimma och moln cirkulerade runt berget men man kunde ändå ana hur högt upp man var, andningen blev lite tyngre och längs med sydtoppens sidor slutade de brant ner, ett snedsteg och du trillar ner!
På Sveriges högsta topp, Kebnekaises sydtopp
Vi startade vår fjällvandring i Nikkaloukta och tog oss upp till fots (13,6 km) och med båt (6 km) till Kebnekaise fjällstation. Där slog vi upp vårt tält och blev kvar i tre dagar. Vi hade tänkt att vi skulle ta oss upp på Kebnekaise redan dag två men vädret ville oss inte väl. Så andra dagen gick vi på en dagstur på cirka 15 km ner mot Sälkastugorna, på Dag Hammarkjöldsleden en trevlig men regning tur.
Båtturen över sjön Láddjujávri
Kebenekaise fjällstation
Tältplatsen vid Kebnekaise fjällstation
Utsikt från tältplatsen vid Kebnekaise fjällstation
Uppe bland molnen i Kebnekaisefjällen
Helikopter i luften ovanför Dag Hammarskjöldsleden som vi vandrade på
Vandringen upp på Kebnekaise
Dag tre tog vi oss upp på berget. Vi startade med solen i ryggen och ett glatt humör, men efter några timmar blev vädret sämre men de var bara att fortsätta knalla, vi var ju så nära! Vi gick längs den Västra leden och mötte flera bergsbestigare i olika åldrar. Många kom upp på toppen men inte alla, en del inser att de blir för tufft andra kanske har en dålig dag. Två systrar försökte få med sig sina hundar upp men de lyckades tyvärr inte, dock var de systrarnas kropp som tog slut inte hundarnas:). Den Västra leden blir fort brant och du får ta dig över både vattendrag, snö, klippblock och sten. Vi gjorde ett luchstopp och några små pauser då vi drack mycket vatten, åt lite choklad, nötter och ölkorv.
De jobbigaste med bestigningen var när man insåg att man kommit upp på ett berg och sen skulle ta sig ner för de berget för att sedan ta sig upp på nästa- som då som tur var, var Kebnekaise. Jag fick även en dipp när vi äntligen tagit oss upp till toppstugan då jag trodde att vi var framme. Men icke sa nicke! Då var de en bit kvar till toppen, en jobbig sådan över snö och det är här du börjar känna att andningen blir lite annorlunda och kroppen börjar säga nej. Väl på sydtoppen får man energin tillbaka och ett lyckorus infinner sig! Jag klarade de! Det var en härlig känsla.
En mindre härlig känsla är när man inser att de är långt hem… och väldigt brant nerför. När vi började vår vandring ner för Kebnekaise öppnade sig himlen för ett ögonblick och vid toppstugan kunde vi skymta en underbar vy. Lycka! Men sen var de bara att trava på i en evighet, och om du vill ha lite roligt på färden kan du åka på rumpan ner för en snöklädd yta, OBS! Ta med dig vantar och sjärtlapp:).
Mina knän var riktigt trötta och tillslut kommer man in i ett konstigt lunk och fötterna går av sig själv. Och efter ett långt tag var vi nere igen och glada över att ha klarat de!
Tarfalastugan och Nikkaloukta
En riktig vacker plats men kall sådan är Tarfala. Vi gick dit (8 km från kebnekaise fjällstation) dagen efter att vi besteg berget. I dalen är det väldigt stenigt. Men glaciärer och två klara sjöar med turkost vatten gör platsen vacker. Vid Tarfalastugan finns det även färdiga tältplatser, små områden med stenmurar/rösen och ganska platt stenig mark som du kan slå upp tältet på. Ett annat plus är deras fräscha utedass!
Vi blev här en natt, en natt vi frös ganska mycket, speciellt Johan som hade den tunnaste sovsäcken. Vi struntade till och med i frukosten och packade ihop allt så fort vi kunde för att få upp värmen och börja vandringen ner mot Nikkaloukta (2,5 mil) och förhoppningsvis lite varmare väder. Vi stannade några kilometer bort för att laga frukost istället. Efter frukosten forsatte vi att vandra ner från fjället, en lång vandring. Men ganska behaglig. Vi struntade i båten denna gång eftersom den kostade 250 kr per person och man tjänade bara 6 km på att ta den. Så efter cirka åtta timmar, frukost- och lunchpaus, plus några andra korta pauser var vi äntligen nere i Nikkaloukta. Under hela denna dag sken solen och vi fick lite färg på kinderna.
Gissa om de var skönt med en 6 minuters dusch á la 40 kr nere i Nikkaloukta? Tyvärr fungerade inte damernas bastu men vad gjorde de efter att ha tvättat sig med våtservetter i fem dagar! Vi hoppade duschen på Kebnekaise fjällstation eftersom den var svindyr och kostade 300 kr per person, skandal! Vem vill betala de?
Hur som helst blev de en lyckad fjällvandring och de känns görbra att jag lyckades ta mig upp på Sveriges högsta topp, Kebnekaises sydtopp! Något jag sent ska glömma.
